Har skrivit en liten höst fabel om mina fina taxar 🐾🍁
Taxarna på skogsäventyr
De två taxarna Mina och Olga bodde i en liten by vid skogens kant som hette Moshult. Taxarna var kända för sin nyfikenhet och upptåg och nu när hösten kommit med alla spännande dofter, prasslande löv och små djur som skyndar sig överallt för att samla mat inför vintern fanns det mycket att upptäcka i skogen.
En härlig och solig höstmorgon bestämde sig Mina och Olga för att gå ut efter frukost. Redo för äventyr djupt inne i skogen. De tassade iväg ut genom högar av färggranna löv, nosade på svampar och rullade sig i mossa. De skällde på en rödbrun ekorre som satt högt uppe i en björk och retades.
Plötsligt såg de något som glittrade bakom en stor gran. Nyfikna skyndade de sig fram och upptäckte ett gyllene armband. Det såg helt magiskt ut. ”Åh så fint, varför ligger detta här?” Undrade Olga och tittade på Mina. ”Det måste vara någon som tappat detta” Sa Mina. Plötsligt blänkte det till i mossan igen en bit bort. De sprang dit och hittade en fin guldring med en stor röd sten. Nu förstod taxarna att de var en skatt på spåren. De följde spåret av fler glittrande smycken och kom allt djupare in i skogen. Så här långt hemifrån hade de aldrig varit förut. Till sist nådde de en glänta i skogen, på en stubbe satt en stor gammal uggla med klok blick. ”Jag ser att ni hittat skogstrollens borttappade skatt. Passa er så de inte tror att ni tagit deras smycken, då går det illa för er.” Mina och Olga tittade förskräckt på varandra, inte ville de bli osams med trollen, för då skulle de aldrig mer kunna leka i skogen.
”Snälla uggla hjälp oss att lämna tillbaka alla smycken till trollen, hur ska vi göra?” Ugglan tittade strängt på de små taxarna. Jag kan visa er var trollen har sin dörr till trollsalen men om ni berättar var den finns sen så kommer trollen att förvandla er till två små svarta stenar.” Taxarna gnällde och skakade av rädsla. ”Vi lovar på allt heligt och alla våra levergodisar vi har hemma, att inte berätta vidare för någon, inte ens för matte.”
Ugglan flög i förväg och visade vägen, taxarna sprang efter med sina små ben det fortaste de kunde för att inte tappa bort ugglan. Till slut landade ugglan framför ett stort berg. Efter att taxarna lämnat skatten utanför en stor stendörr i berget och skällt tre skarpa skall så backade de en lång stund bakåt. Efter någon minut öppnades den tunga stendörren och ett hiskeligt fult trollansikte blängde ilsket på dem. ” Vem är det som vågar knacka på våran dörr? Bullrade det stora trollet”
”Ursäkta men det är bara vi, taxarna från Moshult. Vi har hittat eran skatt och vill lämna den till er.”
Trollet ansikte sprack upp i ett stort tandlöst leende. Han tog upp skatten och skrattade högt.
” Ni kommer få en belöning när ni kommer hem, sa trollet.” Sen stängdes den stora dörren i berget med en dov duns. Mina och Olga nosade sig tillbaka i sina egna spår och hittade så småningom hem igen. Där hemma väntade en stor brun trälåda full med levergodis och tuggben, vilken härlig belöning det blev. Taxarna berättade aldrig för någon varför de fått så mycket gott. Det blev en hemlighet.
